Tiden läker inte alla sår, men den skingrar efter hand liklukten. Vi reser på oss och ser oss omkring och ingenting är längre som förut. Inte ens det evigt oföränderliga. Allting faller. Ingenting består. Inte vår barndom, inte Sävbyholm, inte Ingemar Stenmarks storhet, inte Björn Borg, inte astronauterna, inte Sovjetunionen, våra steg är pyttesmå och inget kliv alls för mänskligheten.

.

Det gäller att bita ihop, att härda ut. Det tar slut. Det kommer något annat. Vilddjuret raserar, men dess tid är kort. Det var verkligt då, och det präglade oss, men när det är borta är det borta, och vi har svårt att förstå varför vi var så rädda. På avstånd tycks det mindre och futtigare, säkert inbillade vi oss farorna, säkert gjorde det inte så ont som vi tyckte det gjorde.

.

Ingenting är svårare än att minnas.

.

- En komikers uppväxt.

.

Jag idag♥

.

//R